måndag 12 december 2011

Den objudna gästen....

.....finns inte längre, har kilat vidare, har gått till de sällare jaktmarkerna!!!
Började med att en massa tidningar revs sönder i skafferiet.
Sen var hela påsen med solroskärnor helt tom....då jag hade gäster och skulle rosta dem.
Gästen var också sällskapssjuk, tittade jag på TV och satt under snedtaket, var det nån som hoppade på andra sidan panelen en halv meter ovanför huvudet och förde ett j-a liv. Man duckade och var beredd att ta skydd, för nån var uppenbarligen på väg att ramla ner i nacken på mig. Hjälpte inte att be om tystnad medelst väggdunkningar eller bestämda verbala uppmaningar.

Hela huset var hemsökt, gick jag och la mig var gästen i sovrumsväggen ovanför huvudet där med. Man visste ju inte var han skulle vara om jag somnade. Vilket för övrigt var stört omöjligt med allt oväsen.
Misstänkte att det inte var nån av den vanliga storleken som brukar hälsa på, näääe!
Beviset hittade jag sen på hallgolvet. NÄ, den var stooor! Stendöd!!! Och proppmätt. (Kanske fick en aaaning hjälp på traven)
Nu har lugnet lagt sig över mitt hem och jag kan se på TV och sova ifred. LYCKA! Var tydligen en ensamstående.
Håller i alla fall tummarna för den saken.


/Barbro

11 kommentarer:

  1. Var det en riktig råtta?? Det hade vi inne en gång och det var vedervärdigt men den matades till döds. Usch, det var vidrigt!
    Gott att det är lugnt nu!
    Kram Eva

    SvaraRadera
  2. Men så otrevligt att ha en stor råtta i huset!!!! Vilken tur att den inte existerar längre. Att höra den stöka runt och inte veta var den kan dyka upp...

    Läste om din fina brodermaskin. Jag har en också fast inte en fristående. Min är en tillsats till symaskinen. Jag har ännu inte kommit riktigt underfund med den. I och med att maskinen har krånglat så har det tagit tid och ibland "glömmer" jag att utforska den.
    Så fina dina gardiner blev och babyfilten ser ljuvlig ut.

    Kram
    annika

    SvaraRadera
  3. Fyyyyyy , det är det absolut värsta jag vet .
    Även yttepyttesmå ! Grattis till att ha blivit av med äckelpäckan, hoppas bara inga släktingar kommer till begravningen :-)
    Ska beställa ett bäddset till lillPrinsens namngivelse såsmåningom , mailar dej efter jul.

    Kram Bittan

    SvaraRadera
  4. Det påminner mig om min musjakt i källaren. Den hade fri tillgång till solrosfrö (20 kg), så den hade suttit och skalat frön i alla skor som vi förvarade på en hylla där nere. Den fick döden dö! Usch!
    Ha en fin luciamorgon!

    SvaraRadera
  5. Så skönt att den är stendöd! Objudna gäster är inte roligt att ha springandes i tak och väggar.
    Ha en fin Luciadag!
    Anneli

    SvaraRadera
  6. Men du, vilken grej. Möss har vi ibland, men råttor. Usch! Katten tar väl dom, för jag har aldrig, under våra tjugo år här, sett en råtta. Ändå har vi kompost...
    Tur ändå att det inte var nåt annat så att du hade behövt söka hjälp från Det okända... woahhhahahaaa
    kram elsamarianne

    SvaraRadera
  7. Hua, ryser bara jag tänker på det... När vi bodde i torpet hade vi rena europavägen för råttor i taket. Man vänjer sig men jag kan inte sticka under stol med att det är bra mycket trevligare att slippa de små liven! ;)

    Du bara måste testa att baka i din bakugn! Det är sååå gott! Hojta bara till så ska du få receptet på tunnbrödet!

    Kram/ Anna

    SvaraRadera
  8. Oj då!! Stackars lilla råttan.
    Jo det heter sockelklossal och foderklossar. Sök på det ska du få se. Det är så fint så!
    Ha en trevlig afton där på andra sidan stan.
    Kram Åsa.

    SvaraRadera
  9. Aha, du hade en riktig en, du! Jag hade ju en prydnadspumpa jag. Men det lät aldrig hos oss. Jag har bott i hus där andra har bott i det husets väggar, det är intressant, det där!
    Agneta kram

    SvaraRadera
  10. Hihi, vilken rolig bild. Men dom brukar vara två...hoppas det här var en ensam-mus/råtta.
    Lussekram
    AnnaMaria

    SvaraRadera