onsdag 22 februari 2012

Har ni varit i Grythyttan??

Det hade inte jag tills för alldeles nyligen.
Såå himla gulligt, det var verkligen en upplevelse!
Trodde det var Carl-Jan som ägde det fortfarande, hade ingen aning om att det var ett ägarbyte -97!
Hm, nu är jag ju inte Carl-Jan med Carl-Jan, men ni vet vem jag menar....
Läste i en recension att rummen var puttenuttigt gulliga, på gränsen till fjolliga!
Kan ju ligga nåt i den saken.
Hade som avskedsgåva från Luftfartsverket fått en övernattning för två.
Tack snälla Lfv, detta var jag värd!

Förväntansfull inför middagen??
Var såå supergott (även superdyrt), servicen var fantastisk.
Gillar då maten kommer in täckt med silverlock, voila, båda lock lyfts samtidigt, 
följt av en beskrivning av maten.
Utsökta viner!
Varför går det inte till så på den lokala pizzerian?

Fanns en hel del smått och gott man gärna hade plockat med sig hem!
Av inredningen alltså.
Vad sägs om denna?

Eller detta fina fat?

Flera fina salonger med antika möbler.

Den enda störande punkten var resan dit. 
Mannen och jag är ofta oeniga om huruvida man ska använda en karta från 70-talet (mannen) eller mer modernt vägbeskrivningen i iPhone (jag).
Eftersom jag körde bestämde jag! Alltså iPhone som dock plockades upp först i Lindesberg o då var vi ur spåret för länge sen.....Men iPhone visade vägen.
In på en kohagsliknande väg, sen minst en timme genom urskogen på en väg som delvis var översvämmad o inte åkt på sen i somras säkert. Skog, slingrig väg, inte ett hus eller en människa i sikte.
Vända?? Nä inte tu tal om då jag kör o låtsas ha nån sorts koll. Å nån gång har man ju åkt för långt för att det ska vara idé att vända. Men var går den gränsen?
Vi kom ju fram, fast två timmar senare än tänkt. 
Något stressad husmor över äventyret.

/Barbro

13 kommentarer:

  1. Aha...var det puttinuttigt och fjolligt, ha ha ha... Jag har bara varit där och fikat en gång, men det var nog över tjugo år sen nu. Jag såg allt den gode Karl-Jan spatserandes runt, men jag hörde för några år sen att han senare hade lämnat stället för nya utmaningar.
    Vad fick ni för gott att äta då? Var det stekt svan eller.....
    Håll Dig hemma idag! Det är ju glashalt...
    Kram Åsa.

    SvaraRadera
  2. Aldrig varit i Grythyttan, men sett bilder och nu fick jag se fler. Ser väldigt gulligt och rart ut. Och jag tycker om rummet, jag gillar blommor och rosor och så där och gammalt.
    Men....vad har du gjort i Thailand förutom att sola, du ser ju helt otroligt fräscht ung ut, några små lyft....nej, jag skojar, men så fräsch och härlig du ser ut!
    Agneta kram

    SvaraRadera
  3. Å där har jag varit för ca 20 år sedan, men känner igen en del saker!!! Ja rummen var pyttiga, tror jag låg i en binge av något slag haha! God mat å så vinprovningen som var så kul! Kram Iréne

    SvaraRadera
  4. Hejsan Barbro!
    Nästa gång du är i krokarna får du gärna svänga in och mellanlanda hos mig ;), kanske jag kunnat ge er en lite bättre vägbeskrivning även om jag tycker vägen mellan Linde och Grythyttan är tråkigt smal och slingrig ;).
    Men vad lyxigt det låter med kupor över maten. Har hört att maten ska vara riktigt god fast väldigt små portioner. Vad åt ni för kulinariskt?
    Rummen ser lite pluttinutt gulliga ut men även charmiga på sitt sätt.
    Och så brun och fin bloggerskan själv är, lite annat mot mitt bleka tryne ;).
    Ha de gott, kram Ing-Britt

    SvaraRadera
  5. Hej Barbro! Tack för besöket. Vi är glada att du gillade oss och tycker att puttinuttigt är underbart :). Välkomnen snart igen! Vill du, hittar du fler pampiga, gulliga och mysiga hotell på www.careofhotels.com. Hej från oss på c/o Grythyttans Gästgivaregård

    SvaraRadera
  6. Åååh, ett sådant öde med din bil i förra inlägget! Jag känner igen mig sååå! Inte med min egen bil, men när jag använt mannens:fick inte bensintanken upp, inte på något sätt! Och, befann mig 200km från hemmet! Frågade hjälp både hemifrån och av främlingar...ingen hjälp. Körde hem i snigelfart, så att bensinen skulle räcka - och det gjorde den! Konstigt nog, hade inte bilen (bensinlocket) gått sönder, sååå som jag rev på det!

    Hahaaa, kartläsningen...också så bekant, men här slutar det i att ingen av oss säger att ord på flere dagar! Men före stumheten börjar, har vi rytit halsarna blodiga!

    God fortsättnning på veckan!

    SvaraRadera
  7. Ååh tack för visningen på Grythyttan! Ser ju riktigt mysigt ut och vackert med alla silverfaten.
    Må gott!
    Kram!

    SvaraRadera
  8. Nej, jag menade bara snällt, du ser så himla fräsch ut och glad i ögonen och jag tänker, jag måste åka iväg jag också och få den där glädjen i ögonen och färgen på hyn! Det ser så härligt ut! Kramar Agneta

    SvaraRadera
  9. Jag har aldrig varit i Grythyttan, tyvärr för det verkar sådär
    helmysigt. Och det var en fin avskedspresent du fick med den
    resan. Känner igen det där med och köra fel, ett antal ggr har
    vi kört på kostigar också. Så fin du är på fotot, jättevacker sammetskofta du hade där.
    Varm kram
    AnnaMaria

    SvaraRadera
  10. Ha,ha, det känner jag igen. Vart går gränsen när man redan kört får långt och är lost:)? Vilken fräsching du är...jättesnygg.

    Trevlig helg...KRAM Helena

    SvaraRadera
  11. Jo, i Grythyttan har jag varit. Känner igen mig på bilden. Jag har suttit i solen på en bänk på vänster sida. Det är jättemysigt där med de gamla byggnaderna.
    Ha en trevlig helg!

    SvaraRadera
  12. Tack goaste Barbro för dina ord om dukningen! Gick rakt in i hjärtat. Om du visste vad jag tycker et är kul att få sväva ut...ler. Och som vanligt får man sig ett leende här när man läser om er färd. Och så otroligt fint kort på vackra dig i fina omgivningar. Inget dåligt ställe med mycket gamla grejer. Snart dags att planera för vårens bloggträff eller vad tror du. Vill så gärna att ni kan komma igen, så maila gärna när det skulle passa bäst.
    Kram Pia

    SvaraRadera
  13. Åhh vad mysigt ni måste ha haft,, jag har vart där det är så fint!
    Kramar Kathrine

    SvaraRadera